GRATTIS MARITH OCH CARLOS!!!

Ska börja med en god nyhet som fick mig att le på morgonkvisten...Marith och Carlos har äntligen fått deras lilla dotter=) Jippi!!! Har inte hört något, men med tanke på det antar jag att de mår bra. Ser fram emot deras historia om förlossningen då Lena och Jockes, eller egentligen var det ju bara Lena=) Den förlossningen, låt kul...=) Nu över till något annat....

Jag vet inte om jag gett det en chans...för vi har inte pratat mycket...Blir oftast ett "Hej" eller "Godmorgon". Jag vet att jag föredrar att bli lämnad ifred. Och att bo tillsammans med främlingar som man faktiskt VILL ska tycka om en. Då är detta ett dödsläge. För ingen av oss har NÅTT att säga till varandra...Jag går inte omkring på nålar (säger man så). Men jag har aldrig varit med om en sån här relation någon gång i mitt liv. Jag kanske borde fråga hur hennes dag har varit, (varje dag?) fast jag ser henne hela tiden och jag vet vad hon gör...Men hon frågar aldrig något, inte ens när hon vet att jag varit och jobbat på ett nytt ställe, eller hur skolan går. Dock frågar hon inte ens sin son (inte när jag hör) hur hans semestrar varit när vi varit iväg någonstans. Så det kanske bara är så hon är. Och jag kan verkligen inte klandra henne heller. För jag öppnar inte käften, för jag har INGET att säga...Det börjar verkligen bli jobbigt. Och flera gånger har hon lyckats ignorera mig fast jag står mitt framför henne...
Igår mådde jag ännu mer piss...För en tjej D dejtat i ca 2 veckor för över 1 år sedan har börjat komma hit varje helg. Jag bryr mig verkligen inte i att de haft nått ihop för de pratar inte och hon har en ny kille. Men hon betedde sig som en idiot här en helg, knuffade Bridgette 2 gånger och blåste rök rakt i våra ansikten. Jag vet att detta låter som ett jävla högstadiedrama... Och det är precis vad det är...Sen skriker hon och är bara för mkt. Och hon och hennes bästa vän, som jobbar för Dean, är de ENDA som inte presenterat sig eller säger hej...Och nu pratar jag om ALLA som kommer. För i detta land hejar du på främmande människor på gatan. Now to the case... Deans mor...ÄLSKAR henne!!! När hon är här tittar hon inte ens på mig. Och igår var den här tjejen här redan når jag kom hem från jobbet, kl 15, och satt kvar och väsnades efter 00 när jag skulle sova... Jag behöver klarhet i detta. Jag vet att jag inte ska bry mig. Men det är min blivande svärmor och svärfar hon kallar "mum" and "dad" framför mig... Har jag blivit förblindad av avund för JAG vill vara Deans mammas vän också? Vad fan är det som händer? Ett svartsjukedrama jag ALDRIG varit med om. Och jag vet att jag ALDRIG skulle kunna säga till Deans mor vad jag känner, för jag vet inte om jag har nån rätt att känna det överhuvudtaget...Det är bara en jävla soppa som jag vill reda ut. Känns som jag är med i Big Brother... Tror jag har för mycket fritid så jag funderar för mkt på saker. Kanske blir bättre med tiden...Hoppas...
Och eftersom vi aldrig pratar, så vet jag som sagt inte vad de tycker om mig. Jag har i stort sett tillbringat 2 månader framför datorn i deras hus. Frågar ibland om de behöver hjälp med saker, men de tackar alltid nej...Vad fan ska jag göra? Tror jag ska fråga Dean om de sagt något...han kommer i vilket fall säga nej eftersom vi aldrig ens pratar och lägga den uppgiften på mig... FAN! Jag är helt lost!

Idag var jag iallafall och jobbade med den lilla 2-åriga flickan för första gången. Den familjen är helt underbar och dottern likaså. Vi målade och lekte med hennes kök. Gick till parken, och sen somnade hon i soffan med nappflaskan i munnen. Sov i 2 h sen kom hennes mor hem igen. Lätt som en plätt...Sen cyklade jag raka vägen hem för att bli bortlurad på en tur jag sent kommer glömma. Skulle åka till en annan familj i Altona North, som behöver en nanny för alla skollov. Inte säker om jag vill ha detta jobb då det är verkligen fulltid och hela sommaren...Har funderat lite=)
Mamman är jättetrevlig och mailade mig busstider och bussnummer. Jag hoppar på bussen och vet ungefär hur lång tid det borde ta. Jag har varit i området flera gånger då Dave och Renee bor där. Så jag var inte orolig...Men efter 35 minuter tyckte jag något var riktigt fel. Så jag hoppade av där jag kände att det fanns något slags landmärke så jag kunde beskriva vart jag befann mig. Med nästan inget batteri på mobilen såklart, och dålig täckning. Messade Dean fördjäves i 20 min då han jobbade, behövde bara ett nr till taxi tänkte jag. Messade Bridgette i ett sista försök. Och hon ringde mig på en gång. Denna unga dam tar reda på vart jag befinner mig efter några samtal med nära och bekanta, kommer och hämtar mig för att berätta att bussen jag åkte med är helt fel buss...Hurra! Hur ska jag säga detta till mamman utan att låta uppkäftig...samtidigt har jag messat mamman och berättat att jag blir lite sen. För att förhindra en diskussion. När vi kör på motorvägen mot familjens hus får jag ett sms där mamman frågar om jag gått vilse, om jag inte tog den buss hon sa...Vad skulle jag svara nu? Jag fick såklar skylla på mig själv och se ut som en idiot när jag kom fram...och vem fan vill anställa en nanny utan lokalsinne och sinne för bussåkning...dessutom UTAN bil till hennes barn för hela sommarlovet? INGEN...så ni kan ju tänka er hur detta blev. Hon var dock trevlig och skrattade lite, sa inget, allt var ok med att jag var sen..men, men...Hon berättade att hon föredrog att ha en nanny som hade egen bil som kunde köra hennes tre barn dit de ville under lovet...Hmm...inte för att låta som en grinkärring...Vem skulle göra det för lite över 100 kr i timmen. I egen bil? Ja, ja...nu ser ni vilket underbar humör denna dag fick mig...Vill verkligen bara dränka mina sorger...Men jag tror jag bestämt ska "äta" dem istället=)

Förstått att ni upplevt ett till 1:a advent och ännu en julskyltning...
Ska jag vara ärlig känner jag INGEN julkänsla alls. Saknar ALLT som har med julen att göra och alla förväntningar och vackra ljus överallt. Känns som att det är juni och skolan är snart slut och jag ska börja jobba fulltid igen...precis så känns det...Ska dock INTE jobba på de jobb jag faktiskt insett att jag gillar väldigt mycket...Nåväl...Jag ska ge detta en chans...och jag vet att jag hellre klagar i min blogg än nått annat. För när allt känns bra har jag ingen som helst nöd att "skriva ur" mig allt jag känner...=P

Det blev en massa idag mina kära...Men jag har inte så många bollplank här som jag känner att jag kan prata om allt detta med... Finns några och de säger till mig att flytta bara...Vilket jag tror är det enda svaret...bo ensamma och leva normala liv...

Nu är kl halv 8 på kvällen, ska laga lite kvällsmat och sen sova sött...Voluntärjobb imorgon!!!

Pussar på er alla....psykologer därhemma...HAha!!!

Och föressten, mamma, ditt paket kom idag! Har inte öppnat några paket än, och Dean blev så ledsen när jag sa att han fick vänta. Men så är det faktisk.

Ska tjata på Dean denna v att ta ig till IKEA så jag kan göra "lite" jul i detta hus iallafall....