med att posta det jag skriver...I-landsproblem...låter inte det tynga mig mer...
Jaha, då har man sett till att man fått den där läskiga idiot känslan av att ha tappat kontrollen igen...Jag blir galen då...kommer ihåg sist jag kände såhär och lovade att aldrig sätta mig i den här sitsen igen...Och jag vet att det är mitt eget fel...jag har låtit mig själv börjat sakna...Jag vill må som innan jag och Charaf blev tillsammans...då mådde jag bra..på riktigt...ni vet...inga såna där kärleksproblem...bara jättekontrollerad...Inget konstigt med mitt lilla hjärta...
Åh...bara funderar och funderar...varför vill man? fast man egentligen inte vill? Det är vetskapen av att man faktiskt gjort ett intryck...att det finns hopp...Som Mimmi sa...om det går såhär "bra" nu....Shit vad det kommer gå åt helvete när man är 40 och hängig...Plötsligt slog det mig...jag är för fan 3 år äldre än henne...Ska det börja hända nu...?
Seriöst...vill inte ha nån, ingen pojkvän, krav...tider att passa...saker man måste göra ihop och sova hemma jämt...Men jag vill veta att nån vill ha mig i vilket fall...och man vill som sagt ha den som ger dig minst credit, minst uppmärksamhet...men som ändå alltid funnits där...och som du själv många gånger undrat varför du i helvete ens kastar ett öga åt det hållet...Och kanske dissat...och sen när du själv blir dissad...då blir ankungen en vacker svan...Som du vill leka med...Eller i allfall veta att han/hon vill leka med dig...
Kluuummpar i magen...eller kan det vara kebaben vi åt till lunch jag och mina föräldrar?
Nu har jag i allfall städat det jobbiga i lägenheten, slipat väggar i den nya och imorgon ska det målas...Vill bara bli färdig...må bra ensam igen...trött att vara beroende av nått jag vet att jag egentligen inte vill ha eller behöver...
Jaha, då har man sett till att man fått den där läskiga idiot känslan av att ha tappat kontrollen igen...Jag blir galen då...kommer ihåg sist jag kände såhär och lovade att aldrig sätta mig i den här sitsen igen...Och jag vet att det är mitt eget fel...jag har låtit mig själv börjat sakna...Jag vill må som innan jag och Charaf blev tillsammans...då mådde jag bra..på riktigt...ni vet...inga såna där kärleksproblem...bara jättekontrollerad...Inget konstigt med mitt lilla hjärta...
Åh...bara funderar och funderar...varför vill man? fast man egentligen inte vill? Det är vetskapen av att man faktiskt gjort ett intryck...att det finns hopp...Som Mimmi sa...om det går såhär "bra" nu....Shit vad det kommer gå åt helvete när man är 40 och hängig...Plötsligt slog det mig...jag är för fan 3 år äldre än henne...Ska det börja hända nu...?
Seriöst...vill inte ha nån, ingen pojkvän, krav...tider att passa...saker man måste göra ihop och sova hemma jämt...Men jag vill veta att nån vill ha mig i vilket fall...och man vill som sagt ha den som ger dig minst credit, minst uppmärksamhet...men som ändå alltid funnits där...och som du själv många gånger undrat varför du i helvete ens kastar ett öga åt det hållet...Och kanske dissat...och sen när du själv blir dissad...då blir ankungen en vacker svan...Som du vill leka med...Eller i allfall veta att han/hon vill leka med dig...
Kluuummpar i magen...eller kan det vara kebaben vi åt till lunch jag och mina föräldrar?
Nu har jag i allfall städat det jobbiga i lägenheten, slipat väggar i den nya och imorgon ska det målas...Vill bara bli färdig...må bra ensam igen...trött att vara beroende av nått jag vet att jag egentligen inte vill ha eller behöver...
No comments:
Post a Comment